Gå till huvudsida
Stäng

Den här sidan är gjord för nyare webbläsare. För bäst upplevelse, uppgradera din webbläsare till senaste version.

Uppgradera till nyare version Visa inte detta meddelande igen

Nordic Choice Club

Nights: The Thief

Med konst för miljoner och ett helt nytt sätt att driva hotell har The Thief blivit navet i Oslos nyaste stadsdel.

The Thief, Oslo

Det brukar pratas om rum med utsikt. På The Thief vänds begreppen. Bara synen av morgonens första solstrålar som letar sig in mellan husfasaderna på Tjuvholmen gör att jag tänker: utsikt med rum. Längre bort ligger Oslofjorden stilla, efter den kommer husen i centrum och bakom alltihop tar
vildmarken vid. Insidan av hotellet bjuder också på en strålande utsikt. I hissen ner för att äta frukost möts jag av synen av konstnären Julian Opies animationer som spelas från skärmar i hissväggen, utanför hissen loopas Charlotte Thiis-Evensens videoinstallation, där tre somaliska flickor inte verkar kunna bestämma sig om de ska ha sina slöjor på eller av, och längst in i restaurangen finns en Andy Warholtavla som aldrig tidigare hängt offentligt. The Thief slog upp dörrarna för gäster den 9 januari i år. Mycket hade sagts om Nordic Choice Hotels och Petter A. Stordalens skapelse redan innan öppnandet. Det pratades om att den skulle bli något helt nytt i Skandinaviens hotellvärld; exklusivt, lyxigt. The Thief blev dessutom medlem av det internationella nätverket Design Hotels redan i december. Men sticker man ut är man också ett öppet mål för kritik, det fick The Thief uppleva.
The Thief, Oslo– Till en början fick vi lite variarade recensioner på hemmaplan, säger Petter A. Stordalen någon månad efter premiären.
– Men internationellt var det högsta betyg från start. Vi hade till exempel journalister från amerikanska resemagasinet Condé Nast Traveler och brittiska The Independent och de var lyriska över sina vistelser.
Smaken är olika, och hur man upplever en hotellvistelse är högst individuellt. En viss del av kritiken var lätt att åtgärda; datasystemet för incheckning har nu körts in och damm hinner knappt lägga sig ovanpå garderoberna. Andra delar vägrar gänget bakom The Thief att ändra på:
– Vi ska inte vara hotellet där receptionisterna har en mur mellan sig och gästen, det är lite mer vänskapligt och avslappnat; incheckningen kan göras på en surfplatta medan receptionisten visar vägen till rummet, till exempel. Och konsten kommer alltid att väcka känslor – det är ju konst! säger Espen Karlsen, hotelldirektören som kom från spahotellet Farris Bad i februari.
– Så sent som i juni var bara två personer anställda, så det blev ett intensivt sökande efter den personal som passade in för att göra det här till ett hotell som på riktigt sätter gästens upplevelse främst, säger Espen.
Det verkar ha funkat. Personalen ser till det yttre ut att vara en brokig skara, vissa gör sitt första hotelljobb medan andra är rutinerade i branschen. Men en sak har de gemensamt, de kan konsten att
på ett otvunget sätt ge gästen den hjälp den behöver samtidigt som de pratar med gästen som de pratar med en vän. Dessutom är alla rejält stolta över att få vara med om att sätta både The Thief och Tjuvholmen på kartan – en helt ny stadsdel och ett nytt hotell som blir det naturliga navet i den. Namnet The Thief kommer naturligtvis från Tjuvholmen, och det faktum att platsen länge var ett tillhåll för bovar och annat löst folk – då pratar vi mer än hundra år tillbaka i tiden. Innan dess ägdes ön som ligger i förlängningen av nuvarande Aker Brygge av en kvinna med efternamnet Krogh, vi återkommer till henne senare.

The Thief, OsloI dag är Tjuvholmen konst och mat. Vad gäller konsten är Astrup Fearnley-museet, ritat av världsberömde arkitekten Renzo Piano, den stora kolossen med sin moderna popkonst, och på alla gator finns gallerier, som till exempel Pushwagner Gallery och Stolper + Friends. Bland restaurangerna märks inte minst tapasköket Escalón och Alex Sushi. The Thief själv är också ett slags galleri. Som sponsor till Astrup Fearnley har inredningen kunnat förgyllas med mängder av spännande verk. Redan utanför entrén möts man av Anton Gormleys bedjande bronsstaty och inne i lobbyn kan man inte undvika Richard Prince Cowboy – The Horse Thief, en tavla som är värd 5,4 miljoner dollar. All konst som hänger på väggarna eller skjuter upp ur golvet är en sak, men lika konstfulla är alla skålar och andra prydnadssaker som står överallt, både på rummen och på hyllor runtom i hotellet. De flesta av dessa har valts ut bland unga norska designers verk av DogA, Norsk Design- og Arkitekturcenter, och The Thief. Förutom en utställning kallad
The List of The Thief ska föremålen visas upp på hotellet under ett år, tills nästa lista kommer i maj.
– Vi arbetar mycket med vårt sociala engagemang. Vi stöder till exempel Unicef och Regnskogsfonden, och vi gjorde konst- och bokprojektet Rom 13 i samarbete med bland andra Röda Korset i Olso vars överskott gick till Nettverk etter soning, en norsk variant av svenska Kris. Att ge lokala designförmågor möjligheten att visa upp sitt arbete känns också viktigt, säger Espen.
Går man in i den 165 kvadratmeter och två våningar stora The Oslo Suite får man sig ännu mera konst till livs. Lyxsviten har fått samma namn som konstnären Sir Peter Blakes kända serie bilder, och ser man på, visst hänger originalen där kring det stora glasbordet i matsalen. Hela sviten är förresten fylld med bilder från konstnären, som kanske mest är känd för omslaget till The Beatles Sgt. Pepper’s
Lonely Heart Club band. The Thief sätter en ny standard för vad ett hotell ska vara och erbjuda. Samtidigt sätter hotellet en ny standard för rumspriser.
Ett enkelrum landar på från 2 000 kronor per natt, för The Oslo Suite är priset åtminstone det tiodubbla. Så visst är det en lyxmiljö vi befinner oss i, och är man typen som inte sätter värde i att väggarna är prydda med konst i världsklass så kanske det är svårt att se var värdet ligger vid en första anblick. Hur ska The Thief ge tillbaka av mina satsade pengar i form av en ny standard av hotellupplevelse?
När jag ska lägga mig första natten får jag första avbetalningen. Jag kommer tillbaka från middagen och märker att ljuset är dämpat och sängen uppbäddad, bara att kliva i. När jag ska stoppa i mobilladdaren
i kontakten märker jag att det inte finns något kontaktuttag. Däremot ett USB-uttag. Jag pluggar i sladden och telefonen vaknar till liv – måste vara en dröm för en utländsk besökare att slippa leta reda
på adaptern. En avbetalning på samma tema ger säkerhetsskåpet i garderoben. När jag ställer in datorn märker jag att jag kan sätta i nätsladden i ett uttag där inne,
min dator kommer alltså att vara fulladdad när jag kommer tillbaka.

The Thief visar mer av sin speciella lyx under de kommande dagarna. Filtponchon på sängen visar sig vara perfekt när jag sätter mig på balkongen för
att njuta av ännu mer utsikt och en kopp kaffe från rummets espressomaskin. Bara att ha en balkong att gå ut på är en ovanlighet på hotell i dag. På The Thief är varje rum en egen klimatzon, så jag påverkar inga andra gäster när jag låter sol och vind flöda in för öppen dörr. En kväll lämnar vi hotellet för att se oss om på Tjuvholmen. När hungern sätter in kliver vi in på närmaste restaurang och det visar sig att vi kan föra upp notan på hotellrummet. Där fick vi ännu en avbetalning. Men det är inte gärna man lämnar The Thief, särskilt inte för att äta. Ska man ändra standarden för hotell så ska givetvis en av Norges bästa restauranger finnas innanför väggarna. Restaurangen Fru K drivs av Kari Innerå, som också har kända Oslokrogen Cru, en liten och intim restaurang med 50 platser.
– Restaurangerna liknar varandra eftersom båda bygger på min filosofi, men medan Cru är liten är Fru K en jätte. För mig är det viktigt att använda produkter som är i säsong och som är producerade på platser i närheten. En måltid är för mig också mer än att dämpa hunger, det är också en upplevelse, levande historia och minnen. Det var Petter Stordalen som bad Kari starta en restaurang här, han ville ha något som bröt av mot resten av hotellet.

The Thief, Oslo– Visst tvekade jag. Även om vi är ett eget varumärke och helt fristående från The Thief så finns vi ju på hotellet, och jag har aldrig arbetat i en sådan miljö. Men så fick jag se lokalen och bestämde mig
direkt. Nu tycker jag verkligen om att ha fått komma in i den här världen. Att arbetet har lönat sig har inte bara visat sig i nöjda gäster, Condé Nast Traveler har också placerat Fru K på sin Hot List för 2013, det är första gången en norsk hotellrestaurang är med där. Om The Thief kopplar ihop sin modernitet med tidlös konst, så arbetar Fru K på ett liknande vis. Den historiska kopplingen finns dels i namnet, taget efter fru Krogh som tidigare ägde Tjuvholmen och hade den som bete för sina tre kor. Dels finns historiken i det som ligger på tallriken, alla rätter har gamla förlagor och råvarorna är de som alltid använts i norska kök. Samtidigt andas allt nutid och samtid. Rätterna är utvecklade och anpassade till dagens smak, och inte minst den starka medvetenheten kring miljöfrågor känns viktig och modern: rödlistade fiskar serveras inte och färre rätter än på många andra restauranger består av nötkött. Det allra mesta som serveras är tillverkat på hotellet eller hos mindre producenter och mathantverkare. På frukosten märks det extra tydligt genom lever- pastejen, yoghurten, sylten och marmeladen som är gjorda i huset, eller genom smöret och brunosten som kommer från en gård i Røros. Det här med utsikt med rum – överallt finns något att fästa blicken på. Antingen fastnar ögonen på en tavla eller på en hylla med en pärlbeströdd döskalle. Men man kan också njuta av det eviga skådespel som alltid försiggår på ett storhotell; människor som kommer och går, personalen som alltid är på väg någonstans.
En av de bästa platserna att följa flödet från är i fåtöljerna intill baren. Härifrån ser jag hissarna och restaurangen, jag ser ut mot Oslofjorden och jag anar ett trevligt möte i ett chambre séparée. Framför mig står en fenomenal cocktail. Barchefen Christer Espeseth har tillsammans med personalen lagt ner stor möda för att servera gästerna de allra bästa smakupplevelserna från barens unika cocktailmeny.
– Vi älskar cocktails och vill med vår meny visa att det är värt att pröva nya smaker. Visst kan vi göra Irish Coffee också, men glädjande nog är det drinkarna från listan som säljs mest, säger han.
Baren och restaurangen har tagits emot väl av Osloborna, på kvällarna är min utsiktspunkt vid hissarna fylld av en blandning av hotellgäster och tillfälliga besökare. Även dagtid kommer nyfikna Oslobor på besök, de vandrar omkring för att kolla in inredningen och konsten, kanske tar de också en cocktail eller en bit mat hos Fru K. Vi träffar ett par som har lämnat lägenheten på Aker Brygge några hundra meter bort för att spendera en natt hos sin nya granne. Jag frågar vad de tror om The Thiefs framtid. Svaret kommer snabbt:
- Det har lysande utsikter.

Denna artikel publicerades i Nights 01 2013, Nordic Choice Clubs medlemsmagasin
 

1.920.149.256 26